Det finns många fantastiska maratonlöpare! Vi glömmer väl aldrig Kenneth MacArthur från Sydafrika som vann maratonloppet i OS i Stockholm år 1912. Det var ett speciellt år för anrika Stockholms Stadion och för stockholmarna som fick stå värdar för de Olympiska Spelen. På bortaplan i Aten på OS år 1906 tog svensken John Svanberg silver i maraton.
De etiopiska löparna
Afrikanska länder har alltid varit bra på längre distanser, så även på den allra längsta, maraton.
Detta var allmänt känt som ”det afrikanska löparundret”, symbolen för detta under blev löparen Abebe Bikila från Etiopien. Året var 1964 när Bikila vann maraton vid OS i Tokyo och satte världrekord. I samma lopp var Basil Heatley, Storbritanien tvåa och japanen Kokichi Tsuburaya kom på tredje plats.
Nationalhjältar och hjältinnor
År 1984, vid OS i Los Angeles, kördes det första maratonloppet för kvinnor. Joan Benoit från USA segrade, vilket var en historisk milstolpe.
Alltmer utvecklades duktiga och segerrika löpare till nationalhjältar. De formligen lyftes fram av folkmassor och landsmän. En löpare man inte glömmer är finska Paavo Nurmi. Han tog nio OS-guld från 1920-talet och framåt och var den som bar OS-facklan vid OS i Helsingfors 1952. Han stod för en hel nations självkänsla och stolthet.
”Ultramaran” ett trendigt syskon
Långdistanslöpningen har utvecklats till en livsstil. Alla kan springa i olika tempo, för några är det själva loppet som är viktigt, för andra att komma först i mål och vinna. Det främsta är utmaningen med en maraton, och upplevelsen att springa den – och nu kommer ”ultramaraton”, ofta mellan fem till tio mil för att ge mer status och utmaning till den ursprungliga ”maran” som nu blivit en folksport.